Bläddra bland utställningar (2 totalt)

Drottninggatan

Stadsdelen Drottninggatan är det område som först byggdes ut när Mariestad efter 1850-talet behövde expandera utanför den gamla stadskärnan. Industrialiseringen ställde nya krav på förvaltning, kommunikationer och bostäder i samhället. Utvecklingen sker snabbt. Behovet av nya administrationsbyggnader i Mariestad eskalerade i slutet av 1800-talet liksom i flertalet andra städer. Kommunen behövde ett nytt rådhus. Länsstyrelsens lokaler på residensholmen var otidsenliga, förfallna och otillräckliga. Länslasarettet behövde nya lokaler så att verksamheten kunde moderniseras och byggas ut. Utbildningslokaler var det en akut brist på. Kommunens intention blev att skapa en ny stadsdel utanför stadskärnan för dessa exklusiva behov.

Nedre Tidandalens industrier. Stadsdelen gränsade till den på 1800-talet kraftigt växande pappersindustrin Katrinefors. Vid denna tid expanderade industrier av många slag i alla städer. Behovet av bostadsbebyggelse för arbetare stod ständigt på agendan. Även nya ledningsfunktionärer behövde ståndsmässiga bostäder. Odaltomterna i stadskärnan var svårtillgängliga och för få. Intentionerna blev att flera tomter i den nya stadsdelen skulle kunna medge byggande av patriciervillor. Befintliga verksamheter påverkades inte av de tidiga visionerna.

Stadsdelen skulle vara lummigt grön. Förutsättningarna till detta var goda med tanke på befintlig jordbruksmark. Den skulle också ge ett pampigt intryck. Den rätade landsvägen skulle göras till paradgata – bred, rak och ha formen av en aveny. Gatan fick namnet Drottninggatan – i Mariestad var namnet Kungsgatan redan upptaget. Även tvärgatorna skulle kantas av träd. Gatan behövde en fondbyggnad. Den skulle uppföras på åsens högre del i anslutning till länderiet Fredriksberg och ligga inom en stor park. I Roséns stadsplan antyds en visuell fortsättning av Drottninggatan upp mot länderiet. Stadens band av kålgårdar utanför stadskärnan behövdes inte längre. Marken gjordes om till stadspark med en hög fontän i fonden till Kungsgatan. Tanken var att alla entrévägar skulle vara prydliga och ge en vacker anblick av staden. Länsstyrelsen hade krävt att få ett helt kvarter med sex tomter till sitt nya landstatshus. Läget var stadsdelens förnämsta. Landshövding C.A. Sjöcrona lät på den statliga marken anlägga en liknande park som stadsparken. Invigning skedde 1897 enligt inskription på en sten i parken – året efter länsstyrelsehusets invigning och två år efter den förödande stadsbranden 1895.

I förlängningen av den gamla landsvägen reserverades mark till ännu en bred allé som infart till centrum. Gatan kallades Västra Järnvägsgatan och skulle gå parallellt med Moholmsjärnvägen. Tills vidare och ändra fram till mitten av 1900-talet användes området till koloniträdgårdar samt en smal gång- och cykelväg.